22.54

Hej på er! Gud va veckorna rullar på i väldans fart just nu alltså, redan fredag imorgon igen?! Men jag klagar inte, räknar bara ner till jullovet och bockar av alla dessa slutuppgifter. Förresten så är de charmiga bildena här ovan från dagens idrottslektion haha, Oscar försökte stretcha sina ben på något vis haha.. Det har i alla fall varit en lugn torsdag, tråkigt nog känns det dock som att min förkylning börjar bli värre. Denna jäkla sjuk-period får gärna ta slut snart. Hur som helst, jag är dödstrött så det är nog dags att sova för min del, natti natt! 

Afterwork.

I kväll har jag sjungit och lyssnat på härlig musik på afterworken som dom har i skolan då och då. Blev förfrågad för ett tag sedan, vilket kändes kul att min sånglärare ville ha med mig igen. Men efter allt plugg och sena dagar var jag inte alls peppad på denna afterwork, dock ändrade jag mig snabbt när den väl börjat, det var riktigt mysigt och alla var så himla duktiga! 

Changing seasons.

Fick en sådan där plötslig överblick över livet idag. Hur mitt liv faktiskt är just nu, vilka människor jag träffar varje dag, hur allting är nu mot hur det var då. När jag var en tjej på högstadiet som stod där mitt emellan allt och inte kunde göra så mycket mer än att försöka vara som alla andra bara. Tänker att hur mycket har jag inte utvecklats sedan dess, i mig själv? Trots att allting inte alltid är på topp och vissa dagar kan vara djupa som träsk så är jag trygg i mig själv, jag vet vem jag är, vad jag vill och vart jag står. Och det är så otroligt skönt att ha landat i sig själv och veta vad mina känslor för det mesta säger mig, veta vad jag tycker är rätt och fel utan att tveka och att jag faktiskt vågar stå upp för mina åsikter ordentligt. Jag känner mig så mycket starkare idag.
 
Att många av dem personer som jag såg dagligen för 1,5 år sedan knappt existerar i mitt liv idag är väldigt konstigt när man tänker efter. Kanske inser man också att vi ändå inte hade så mycket gemensamt, men att det fortfarande känns helt snedvridet att gå förbi någon av dem utan att kommunicera på något sätt. Den är så underlig, denna främlingsfientlighet som uppstår mellan två personer som en gång känt varandra under flera års tid. Varför är det så? Måste människor försvinna ur ens liv för att det ska få plats för nya? Eller varför går allt runt som det gör? Ibland har det hänt att jag fått en sådan där otrolig längtan efter en speciell känsla från dem där gamla tiderna, ett minne eller en person. Minnen är fina och det klart att man saknar olika stunder i ens liv och de kommer alltid ligga en varmt om hjärtat, men jag inser också att där jag är just nu är bra, bra för mig och det har fört med så mycket fint till mig.